undrade ju igår om det var ok att slippa att ha mål. Jag upplever att jag blir stressad av att ha och uppnå egna mål då det finns så många andras mål att uppnå. Det räcker gott för mig tyckte jag.
Tills jag gick till kiropraktorn idag…
Har under tre månaders tid behandlats för en ryggskada som jag ådrog mig på teatern den 8 september. Vi skulle ruscha på bonat golv med strumpor. Dålig idé. Mycket dålig idé. Tävlingsmänniska som man är gör man allt man kan för att springa snabbast bort från hotet. Alltså den som jagar en. Jag föll naturligtvis hårt på golvet och slog i knäet och höften. Efter tre veckor stod jag inte ut med smärtan längre och blev tack vare min kollega slussad via bolagets (Ramböll) sjukförsäkring vidare till en ortoped. Jag fick en remiss till kiropraktor som nu sakteliga håller på att förändra mitt liv.
Jag har börjat med yoga, core, shape, stretch och en massa bra mat. Det jag inte lyckats göra är att sova, dricka tillräckligt med vatten och upphöra att vara stressad på jobbet. De nya påfrestningarna på kroppen i form av alternativ träning (alternativ i den bemärkelsen att jag brukar ösa jogging, tennis och promenader, dvs väldigt enformig och ensidig träning på alla sätt man kan tänka sig), dessutom har jag tränat väldigt hårt, jobbat väldigt mycket och haft en väldig massa andra sidosysselsättningar. Nytt jobb, ny stad, nya killar, ny lägenhet, nya kollegor, nya vänner. Men! Gamla vanor. Jag har ätit bra, det kan jag faktiskt säga att jag gör. Jag dricker bra mängder vatten. jag dricker mera te än kaffe. Nästan inget kaffe faktiskt. Jag umgås med mina vänner, jag läser böcker, jag ser på filmer, jag skrattar och jag gråter.
Jag gör i princip allt utom att sova. För det är ju supertrist.
Mitt sätt att klara mig genom en tuff perod, som detta med nytt jobb och ryggsmärtor faktiskt inneburit, är att sysselsätta mig med många saker. Har jag fruktansvärt stressig miljö på jobbet ser jag till att göra saker som gör mig lugn på fritiden. Typ gå en kurs i improvisationsteater, läsa mängder med böcker och se mängder med filmer. Åsså som vanligt, spela så mycket tennis som jag kan.
Det här med mål då..
Jo, jag har fått en massa tips från min kiropraktor under den senaste tiden. Jag har haft ont i ryggen, fruktansvärt ont i ryggen. Som jag berättade skickade min kollega (mentor) mig till en läkare och min andra kollega (faddern) regelbundet kollat till mig. jag har börjat lyssna på andra mer och framförallt på mig själv mer. Men det är svårt. Jag är ju inte lika intressant som andra i mina ögon 
Märker att jag skriver ganska osammanhängande. Förmodligen eftersom jag har så mycket att skriva om. Det är lätt att blanda ihop ett och två och plötsligt blanda in tre. Till slut går det knappt att knyta ihop texten. För att göra processen kortare ber jag dig som läser detta nu att påminna mig om mina nya mål:
Träning: 2 pass styrketräning (ev byta ut 1 pass mot 1 pass styrka)
Icke-träning: ingen joggning, ingen löpning, inga träningspromenader
Stretchning: Stretcha liggandes på rygg. I Kina säger man att all frustration kommer från rumpan. Inte särskilt svårt att begripa med tanke på den smärta man upplever då kiropraktorn kilar ner armbågen i skinkan.
Medicinering: Artrotech 3 ggr/dag 7-10 dagar utan uppehåll, dvs 7-10 dagars magont:-S
Återhämtning: Minst 8 timmars sömn i ett svep per natt ( inte 3 timmar, sen 5 timmar vaken och sen 4 timmar till som de senaste dagarna, eller bara 4-5 timmar som i oktober)
Jobbet: Sluta vara orolig för att jag ska mista jobbet (trots att jag älskar det)
Dagbok: Skriva ner vilken smärtnivå jag ligger på varje dag. 1-10. 10 är ekvivalent med döden
Jag tänkte köpa en pilatesboll, magträningsgreja och en sån där skön stretchmatta så man slipper sitta på trägolvet hemma och stretcha. Sen ska jag fortsätta älska mitt jobb, tävla, gå roliga kurser och umgås med mina fantastiska vänner.
Närmast på schemat står pepparkaksutställningen på arkitekturmuseet samt min diplomering inkl middag på restaurang Lux på lilla Essingen den 16 dec.
Nästa besök hos kiro: 15 dec 11.30. I love it!!!
